DAVID |

Jag har kommit i underfund med varför man har så svårt att släppa en person, trots allt som hänt. Just nu i mitt fall. Att någonstans i hjärtat, finns en liten gnutta av hopp kvar att allting en ska dag ordna sig. Att en dag inte känna en sån stor saknad, en sån ångest, inte känna den känsla som känns som att få ett knytnäve i magen, slippa tänka på det så fort man kommer hem, när man lyssnar på en sorglig låt, när man är ensam. Att bara vara lycklig, som förut. Jag är lycklig nu, men då hade jag ingenting som tyngde mig. Jag vill inte ha ångest, och inte må dåligt. Men det är svårt att undvika när allting kändes så rätt när det var vi. Och jag vet att du var för rädd för att känna så i början, för du var säker på din sak redan från början, du vågade inte chansa eller ta det längre, och nu har du en annan.

Det handlar om att prata sönder nätter, sätta på en film om och om igen för att storyn tappas bort av kyssar.
Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet.
Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar, om att brottas bland kuddar, och att älska att förlora.
Bli nedtryckt i dunet och bli kysst över hela kroppen.
Det handlar om att kunna kyssa bort sorgen, om att viska att du är vacker tusen gånger om natten och mena det lika mycket varje gång.
Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen.
Det handlar om att tappa bort sig i någon annans famn och aldrig vilja hitta vägen ut.

Jag minns den dagen när du hade rest långt för att komma hit för att stanna hemma någon vecka från arbetet. Vi skulle ha träffats någon dag den där dystra, kalla, gråa vårdagen i april. Jag minns att du smsade, ringde, men jag vågade inte svara. Jag var upptagen med en annan just då, en som stod dig väldigt nära, på samma plats. Bara några hundra meter var vi ifrån varandra, men jag visste inte vart exakt du befann dig. Jag kommer ihåg att jag kände hur hjärtat slog hårt av ånger, rädsla och samtidigt kärlek. Jag minns att vi gömde oss för dig, jag ville också på samma gång träffa dig och samtidigt få dig att känna den känslan jag hade fått känna av dig flera gånger, lämnad, oförstådd och ledsen. Jag vet fortfarande inte om du kände precis så, men ett uns av nedstämdhet och att känna dig sårad över att vi inte hann ses hoppades jag på att du kände. Jag såg dig senare stå där borta, långt borta mellan folkmassan. Jag såg att du tog upp din telefon för att ringa mig, och jag kände snabbt efter det hur de började vibrera i min ficka. Jag vågade inte svara, och jag ville träffa dig, men det kändes så fel och att hämnas kändes så bra just då. Att få dig att känna likadant, likadant som dom gångerna jag fått göra det. Jag blev så ledsen inombords när jag såg hur du stod där i din brådska, för du hade bråttom iväg hem. Men jag stod stilla med en iskall fasad i ansiktet samtidigt som jag brast inombords. När du skrev att du var tvungen att åka, kändes det som att min själ blev helt mörk, den grät av tomhet och längtade efter att få hålla om dig igen. När du började gå bortåt, iväg och längre ifrån mig, kände jag hur mina ben och mitt hjärta ville själva springa till dig, ifatt dig och hålla om dig så hårt. Aldrig släppa taget någonsin. Trots att det inte hände, så känns det som att det hände på riktigt. Du tog en del av mitt hjärta när du gick iväg, och du har många bitar kvar hos dig. Jag minns att jag blev så ledsen inombords, jag mådde så dåligt över hur jag behandlade dig den dagen. Jag var ett riktigt känslokallt svin mot dig, då jag inte förstod att du verkligen brydde dig, du ville verkligen träffas innan du åkte bort igen. Jag ångrar verkligen det, men jag vet att hur jag än hade gjort den dagen, hade det varit likadant som det är idag. Vädret gjorde allting precis som i en film om obesvarad och krossad kärlek. Det regnade, blåste kallt och många tårar rann nerför kinderna den dagen, och det var inte bara mina. Ensamma timmar, deprimerande låtar, många sömnlösa nätter sedan dess och mycket långt tidigare har påmint mig om dig, så mycket annat som kan kopplas till dig och minnen som ligger fastkedjade för alltid i huvudet.

Att se den man tycker om vara lyckligare någon annanstans. Lyckligare för sig själv, utan en.
Kanske ännu värre, att se den man älskar vara lyckligare med någon annan. Det smärtar så. 
Som rivmärken över, och genom hjärtat. För ibland är det så svårt att älska någon så oändligt att dens lycka uppväger ens egen smärta. Även om man skulle vilja. Att le genom tårarna och låta hjärtslagen slå vartannat av glädje och vartannat av sorg. Att andas ändå. Det är så svårt att vara lycklig för någon annans skull om dens lycka betyder ens egen olycka, ens egen ensamhet. Som att le medan blodet rinner ut ur ens kropp. Le tills ingenting annat finns kvar. Att helt enkelt älska utan att kräva något tillbaka.
Jag lät min egen lycka flyga iväg, över haven, bortom mig. Jag må vara stark och tåla alla de blåmärken och sår livet har gett mig, men det jag aldrig riktigt har klarat av är kärlek. Riktig kärlek.

Har glömt bort bloggen, haft annat på tankarna i flera veckor. Från idag tar det vändning, det ska bli bättre, jag ska må bättre, jag kommer må bättre. allting kommer att bli bättre!

Promenerade längs parken vid Taxinge slott idag med Angelica, så fint där. Det var varmt ute och mulet, kände på mig att regnet skulle komma så strax efter vi kom hem började det ösregna. Låg inne i sängen ett par timmar och väntade ut regnet som piskade mot fönstren samt på Koffe som skulle hem från skolan. Han var och bytte sina fälgar till sin bil och vi hade planerat att åka till Moraberg innan Angelicas träning. Så när Koffe kom hem hade vi ungefär en timma på oss innan träningen, och vi hann. Södertälje från Taxinge på 10 min, körde då hiskeligt fort. Dock var det inte jag som körde så. Handlade lite på Ica maxi innan hemfärd tillbaka till Koffe och äta mat, kolla film och försöka sova. Dock går det inte så bra för mig eftersom jag ligger och tänker tillbaka på fina minnen från förra året, som inte går att göra något åt förutom att sakna.

Inom kort blir det flytt, längtar efter nya platser!

Just nu går allting bara framåt och jag älskar livet! Går inte att beskriva denna känsla men allting känns bara som guld! Älskar allting runt omkring mig, speciellt mina vänner som får mig att må så otroligt bra, ni är bäst! Finns inga bekymmer, inga problem, känslor, ångest från förr, utan det är som bortblåst, allting är bara så bra. Jag känner mig som en ny människa, ett nytt kapitel. Jag har lärt mig av mina misstag i livet. Är så stolt över mig själv! Love

Slutet börjar närma sig hemma och snart bär det troligtvis av till nya trakter för min del, flyttkartonger har lagts fram i mitt rum och funderar på vad man ska ha med sig bort. Hela rummet kommer följa med antagligen, från golv till tak, vägg till vägg, på en dock inte så lång resa men ett nytt liv ska försökas att påbörjas. Jag är för trött på för mycket saker hemma och sakerna är nog lika trött på mig som jag är på dom, men jag är glad över det jag har och över dem som finns för mig, oavsett vad som händer. I vått och torrt, med och motvind, natt och dag, lycklig som olycklig finns dem där, ni vet vilka ni är! På tal om lite annat har jag varit borta hemifrån väldigt mycket på senaste tiden då jag får ångest varje gång jag kommer innanför dörren hemma på grund av komplikationer mellan mig och familjen, därav en utav orsakerna till att jag flyttar. Men jag ser verkligen fram emot det, ska bli så skönt, kul, nytt och spännande, kommer att ge järnet! Just nu känns allting så bra och det går framåt. Nu ska jag sparka av mig mina byxor och sedan göra ett svandyk ner i sängen och titta på en film. Godnatt kära läsare.

Skypade med Cimon en stund häromdagen, han inspirerar mig helt och han är bara helt enkelt en sån bra människa. Vi pratade lite snabbt om livet, vänner, om killgruppen, stämde träff och lite andra planer.

Hade en grym födelsedag i måndags med mina vänner och släkt, åt ute på kvällen, drack och hade sjukt roligt! Planerade in massa dagar med drickande så i helgen blir det ut i stan och fira!
Igår åkte jag upp till stan för att gå runt och kolla lite med Angelica tills hon började jobbet, Mathilda gjorde oss sällskap så vi satte oss på Moda och tog ett glas vin i solen, sen ringde Linda mig och så begav vi oss till Snaps på medis och satt i solen och drack öl där. Mycket trevligt och Cimon gjorde sällskap en stund senare, han är så skön. Sen blev det för kallt för att sitta ute så vi begav oss hem till Linda i hägerstensåsen till deras enorma lägenhet. Chillade, lagade mat och så ringde Viktor F mig och frågade om jag ville komma till Paow och kolla film med dom och Daniel P, men var lite krångligt med väg så Viktor kom ensam och mötte upp mig vid Slussen så fikade vi och snackade till 11 innan jag åkte hem. Hade en grym dag! Idag ska jag vara med Kristoffer och dricka lite vin i solen!

Lite bilder från mina dagar hos Ida i Eskilstuna, träffade mina gamla klasspolare som jag inte träffat sedan vi tog studenten och långt innan det med Martin. Jag verkligen älskar att allting är precis lika som det var då och att jag alltid haft så grymt rolig med dem och skrattar konstant, deras humor och min är verkligen en perfekt kombination!
Tog tåget dit i måndags, gick runt på stan med Ida medan vi väntade på andra Ida som kom med nästa tåg, handlade vin på vägen till Ida och lagade mat tillsammans. Vi började dricka runt 4 på eftermiddagen och fortsatte ända till 5 på morgonen och la oss vid 6. Martin kom runt 12 på kvällen och timmarna gick så otroligt fort, speciellt med dom människorna! Somnade trångt och obekvämt i soffan med Martin efter mycket vridande och vändande och sov fram till lunch. Halvdöda släpade vi ner oss på stan och försökte bestämma oss vart vi skulle äta. Blev en supergod oxfiléspettlunch på Papas Tapas! Drog oss efter tillbaka till Idas sjukt fina lägenhet på söder och tog det lugnt, mötte upp Martin senare som hade dragit hem för att duscha lite snabbt. Carro kom också, lagade wok, tittade film och sen följde jag med Martin hem och sov över där med honom. Vaknade runt lunch på onsdagen och vi drog oss ner mot stan för att ta en kaffe och piggna till lite och möta upp Ida. Kikade runt lite, ringde Viktor F för att ses lite snabbt men blev lite komplikationer med tider så fick bli en annan dag. Tog lite lugnt med Ida och Sofie hos henne sista dagen och sov gott i sängen. Långt inlägg men gjorde så sjukt mycket så inlägget skulle bli en bok lång om dom här dagarna och orkar inte mobilblogga mer. Godnatt

Då är det söndag och hela den här helgen har bestått av vin, vin och lite mer vin. Har varit ensam hemma i helgen och i fredags hade jag över några vänner, rökte vattenpipa, pratade och hade det mysigt, åkte sedan hem till Koffe på natten och sov där. När vi vaknade upp åt vi lite frukost och gick ut och tvättade deras bilar och tog det lugnt efter i solen innan vi åt middag och drack lite. Fixade till oss och åkte till Long Valley Ranch och firade Filippa som fyller 18. Grymt rolig kväll och alltid så kul att träffa nya människor. Låg och myste i sängen med några till klockan slog 5 och då slocknade jag helt efter en box vin som verkar innehålla både sömnmedel och heroin haha. Sov till 1 innan jag och Kristoffer blev hämtade hem och åt tacos, la oss i sängen och tittade på den nakna pistolen, så kul! Sen åkte jag hem, drog till solariet, gick med Sofie och Gabriella till Ica och handlade lite bakismat innan jag halvt däckade i min säng med vänner på teven. Imorgon ska jag med tåget till Eskilstuna, träffa några gamla klasskompisar och fika, shoppa, dricka vin m.m. God helg!