IM FALLING APART, WITH A BROKEN HEART, BARELY BREATHING BUT IM HOLDING ON TO YOU

Sitter här hemma i min ensamhet och håller på att skriva in mig på bemanningsföretag då det inte verkar finnas ett skitjobb någonstans eftersom alla ställen skär ner på anställda och timmar. Plus att jobb verkar vara den enda förklaringen för att motverka känslor och brist över tid på annat. Det är så många känslor och tankar som far hit och dit, det är som en stillastående storm i mitt huvud. Jag måste ta tag i mitt liv, ändra på allting och få en ny start. Jag måste börja träna och fixa min kropp, kan inte se ut såhär längre. Måste bleka tänderna, klippa mig, börja äta rätt och så vidare."Det finns så mycket måsten idag också. Jag har aldrig tillfört mig till dessa måsten" som jag citerar mig från tidigare inlägg.

Vi åker aldrig längre bussen bort, hem till dig för att jag känner
baby vårat hopp finns inte längre. Det skeppet vi byggt upp är det du sänkte.
Så varför vill du fortsätta vara vänner? Baby vi vet ändå vad som händer.
Allt gick snabbt, allting gick fel. Mera problem, du såg dom med.

DAVID SUNDGREN:

Skriv något själv:

Vem är du?
Spara mitt namn!

E-postadress: (visas ej)

Skriv din egen bloggadress!

Skriv din kommentar:

Trackback
RSS 2.0